SNÖ

Alla har vi något förhållande till snö. Snö är för många bara något onödigt. För mig är det tvärt om. Mitt förhållande till snö började, så vitt jag kan minnas, vid tre års ålder på Lindbacke utanför Nyköping. Det var mina föräldrar som tog mig dit för att med låga fästpunkter ta mina första svängar utför. Så romantiskt! Glada föräldrar med apelsin och limpmackor! Åren gick och utflykterna fortsatte. Till slalombacken i Malmköping med lift! Ja, du läste rätt ”slalombacken”. Och så kom Ryssbergsbacken. Utan lift! Vi stegade upp en kvart och åkte en minut och stegade upp en kvart och åkte ner en minut och så vidare och så vidare. SNÖ.

SCHNEE
Undrar hur många varv runt jorden jag har åkt på skidor? Upp och ner. Från klockan 08 till 16 dag ut och dag in. Ingen dag den andra lik. På 1000 meters höjd. På 4000 meters höjd.
I pistade dansgolv, puckelpist, djupsnö och i firn. En gång i en lavin. En annan gång med brinnande Aftonbladet och Expressen gående framför en buss på Alrberg Passet klockan 04.00. SCHNEE. SCHNEESTURM.

SNÖ 2010- Vattensportens Hus
Isen ligger. En halvmeter snö ovanpå. Det viner i knutarna. Halv storm och varning klass 1. Skidorna i bilen. Ingen skida idag men igår. På platten, på isen. Till och från jobbet. Väntar på tid för Ryssbergsbacken. Upp och ner. Upp och ner. Tråkigt? Nej. Inte om man blundar. Ingen dag är den andra lik. Precis som i Alperna. Natur och väder är fantastiskt.
SNÖ.